Rasbeskrivning
• Mycket läraktig – lär sig ”dåliga” saker lika fort som ”bra”.
• Livlig och lekfull – hittar på hyss, när man har tråkigt är ”buuus”.
• Lugn och vänlig – efter ett tillfredställande motions/tränings/jaktpass med husse/matte, är soffan med kel mysigt.
• Självständig – i jakt ovan jord är den en kortdrivare och söker ut över stora ytor. Under jord sköter den det mesta själv men vill gärna ha ägaren ”med sig”.
• Vaktar gärna hemmet och bytet, kräver vänlig men fast hand.
• Parson Russelln ÄR en Terrier, och kan visa ett häftigt temperament när det verkligen behövs, men är däremellan helt balanserad.
Om du funderar på att skaffa en Parson, tänk på att…
• Rasen är i grunden avlad för grytarbete och därmed en självständig, energisk och ihärdig hund.
• Den har en stor potential även för annat arbete. Det är viktigt att den blir ordentligt stimulerad för att må bra.
• Fostras den med en fast hand och tydliga gränser får man en underbar kompis.
• Rasen har attityd. Den ser sig som störst, bäst och vackrast.
• Tänk efter noga om du har den tid som krävs för att ta hand om en parson russell terrier.
Vardagsliv med rasen
Parson Russell Terriern är en ras som ÄLSKAR att vara med där det händer saker, på jobbet, i bilen, följa med till bekanta, på evenemang o.s.v. Rasens motto är ”ALLTID REDO”. Ett flertal av rasen används som terapihundar på olika institutioner runt om i Sverige. I England är rasen förekommande som ”Hearing dogs for Deaf people” som hjälp i vardagsbestyren för döva människor, vilket passar som hand i handsken då den är så uppmärksam. Det går också lätt att lära den teckenkommandon.
En Parson är mästare på att avläsa sinnesstämningar och kroppsspråk. Den har därför svårt att förstå och acceptera hundar som har svårt att visa tydliga signaler, exempelvis plattnosiga raser eller mycket pälsade raser med svårigheter att visa uttryck. Introducera den unga valpen för olika raser, detsamma gäller människor med olika handikapp som rör och beter sig annorlunda.
En Parson Russell Terrier är en underbar kamrat men kräver en fast, konsekvent, positiv uppfostran för att utvecklas till den underbara hund den är född till.
Rasens vård och skötsel
Rasen föder blandkullar när det gäller hårlag. Släthår, Broken & Strävhår. För att bibehålla ett hårlag som är skyddande i snårig undervegetation och ger ett vädertåligt skydd i all väderlek så parar man mellan hårlagen för att få en bra ”working coat”. En Parson kan bada ute mitt i vinterkylan utan att bli våt nere i skinnet om den har rätt typ av päls, därför ska den också vara behårad på magen och insidan av låren.
Broken och strävhår kräver trimning och man ”rycker” pälsen. För att behålla en bra pälskondition bör den ryckas 2-3 gånger per år, för utställning avsevärt oftare. Rasen är inte svårtrimmad, så om du är intresserad erbjuder rasklubben kurser. Då rasen inte figurtrimmas kan man lätt klara av vardagstrimningen själv, efter en introduktionskurs.
Schampobad 2-3 gånger per år.
Då Parson är överallt och nosar och gräver så bör man regelbundet hålla efter så att den inte får ohyra.
En Parson som får vara frisk lever länge. 12-15 år är inte ovanligt.
Kloklippning och tandvård (tandstensskrapning) är viktigt.
–
För ytterligare rasinformation:
>>> Tidigare rasstandard 2003-11 – hämta pdf >>>
